Sid 5

Sommaren 2012

Nu bygger vi en kalkugn i Kälom

Jonny Eriksson med fru Susanne kommer som vanligt till Kälom strax före midsommar för sin semester och vi börjar tämligen omgående planera för kalkugnen. Jonny, jag och Toivo Comén lånar Carl Göran Palmqvists traktor och gräver ut ett litet schakt i slänten vid byns badhus/tvättstuga. Den ligger vi Bölesbäcken där byn för 14 år sedan restaurerade och återuppbyggde den skvaltkvarn från 1787 som tidigare stod där, men som under 40 år stått på Offerdals Hembygdsgård. (Om detta finns att läsa i en skrift hos Käloms Byalag).

Vi letade runt i byn efter lämpliga kalkstensblock att uppföra själva ”eldstaden” med och Jonny och jag travade upp stenarna till en ”ugn” med två stycken ”eldkanaler” att elda i.

Därefter åkte Jonny, Toivo och jag till en bergskärning efter väg 340 och samlade ihop en dryg kubikmeter mindre stenar. Dessa lades i ett röse ovanpå de eldningskanaler vi byggt. Jord skottades upp mot stenröset tills c:a hälften eller 2/3 av röset var täckt av jord. Vi började bygga ugnen den 26 juni och den 28 juni var den färdig. Tre korta dagsverken för 2-3 man, men ugnen var inte så stor.

Olle Östgren hugger ett antal kubikmeter torrtall på sitt skifte vid Långan, ved som vi kapar och klyver. Det går åt en hel del ved vid kalkbränning och vi har beräknat vedåtgången till c:a 8 m³.

Tidig förmiddag den 4:e juli tänder vi kalkugnen, vilket bevittnas av en skara människor som samlats där, bl.a Leif Tjärnberg, tidigare geolog på länsstyrelsen och Curt Lofterud som varit med om att bygga upp kalkmuséet i Åse. Vidare en hel del bybor och några andra intresserade.

En ”eldpostlista” upprättades med deltagande av frivilliga bybor. Eldningspassen sköts av två personer åt gången och är på 4 timmar. Från tändningen till kl. 20:00 skötte Jonny och jag eldningen, men de flesta på eldpostlistan kom någon gång under dagen för att se hur eldningen skulle skötas. Det första passet på listan, från kl. 20:00 på kvällen till kl. 02:00 nästa morgon sköter jag själv. Från midnatt tillsammans med min fru Ann-Charlotte. Därefter tar Jonny Eriksson vid till kl. 06:00. Sedan följer en rad bybor: Örjan Ernehed, Carl Göran Palmqvist, Olle Östgren, Stig Engström, Bernt Tyrebo, Sören Ekerbo, Gösta Persson, Gunnar Olofsson, Erik Olof Eklund, Torsten Olofsson, jag har säkert glömt någon och alla hann inte med att gå eldvakt innan ugnen släcktes.

Så förlöpte eldningen under torsdagen (5/7) och det kom många besökare, både bybor och andra, för att se på. Och det är ett skådespel, i synnerhet om natten då den vitglödgade kalkstenen omges av orange och nästan blå lågor.

Det är mycket varmt framför ugnen och när ved skall lägga in i eldstäderna eller när aska och kol skall tas ut ur ugnen måste man vara aktsam, det är lätt att bränna sej i synnerhet när man rakat fram aska och kol.

Fredagen den 6:e juli skall Jonny Eriksson hålla en föreläsning på gamla skolan i Kälom, om kalksten och kalkbränning samt kalkens användningsområden. Vi beslutar nu att avsluta eldningen vid 19-tiden på torsdag, trots att ugnen nog borde eldas fram till fredag morgon. Anledningen till detta beslut är att vi vill för åhörarna på fredagens föreläsning visa hur man släcker den brända kalken, och då måste ugnen få svalna så mycket att stenen går att hantera.

När ugnen på torsdagskvällen får brinna ut ordnas av byborna en spontan picknick vid ugnen och under gemytlig samvaro grillas kött och korv, dricks kaffe och berättas all sköns historier.

Fredagens föreläsning på gamla skolan i Kälom samlar ett stort antal åhörare som får lyssna till en mycket kunnig föredragshållare som berättar om allt som har med kalkbergrund och kalkframställning att göra. Även olika användningsområden, främst inom Jonnys eget specialområde; puts och murning.

Efter Jonnys kunniga föredragning kan den som vill följa med till kalkugnen för att bevittna den spektakulära släckningen av den brända kalkstenen. En viss mängd bränd kalksten läggs i en plåttunna och på stenen hälls en viss mängd vatten. Snabbt läggs ett lock på tunnan och en tung sten på locket.

Efter några sekunder börjar det jäsa och mullra i tunnan, locket lättar någon centimeter så att det liksom svävar på det moln av vattenånga som väller ut ur tunnan. Tunnan skakar, locket dansar på vattenångorna trots tyngden av stenen på c:a 20 kg. Den häftiga reaktionen skapar en stark värme, c:a 200-300º C., och det är inte tillrådligt att vara för nära.

Efter någon minut avtar reaktionen och man kan gå fram och lyfta på locket till tunnan. Då har kalkstenen förvandlats till ett vitt pulver, eller om en större mängd vatten tillsatts till en smidig gröt. I sanning en närmast magisk tilldragelse.

Släckningsprocessen imponerade på åskådarna som verkligen fick valuta för att de kom till Kälom denna dag.

Sedan vidtog arbetet med att släcka all den brända stenen. Jonny och jag rev ut ugnen och lade all sten som vi inte släckte direkt i plåttunnor för att släckas senare.

Från vår lilla ugn på c:a 1-1,2m³ utvinns c:a 2m³ kalk, alltså ökar volymen c:a 100%. Samma volymökning från den västgötska kalkstenen är c:a 50%.

Detta är en liten berättelse om hur man i en liten kulturintresserad by hjälps åt att återerövra gammal teknik som förr väldigt många kunde, men som numera är i stort sett bortglömd. Samtidigt har man skapat ett stycke kulturhistoria, haft trevligt, lärt sej mycket, som man kanske inte har så stor användning för, (men kunskapens börda är lätt att bära) och även kanske bidragit till att, i någon mån, lösa ett påtagligt praktiskt problem, nämligen att modernt putsbruk ofta faller av våra gamla putsade byggnader.